Ända sedan jag blev lite mer aktiv på Facebook och även skrev inlägget Den virala loopen och Facebook/Tagged har jag funderat vidare på genvägen i den virala loopen, och framförallt kanske alla de applikationer som sprids på Facebook.

De allra flesta applikationer som jag har installerat till mitt konto använder till stor del samma teknik som Tagged, som Andrew Chen beskriver det:

They definitely short circuit the entire viral process by turning it from:

Register -> Use Product -> Evaluate Product -> Tell friends

to:

Register -> Tell friends -> Use Product -> Evaluate Product

Många applikationer lever på att vi är nyfikna. Vem var det som tyckte/betygsatte mig hur/så t ex? Ofta kan man inte få svaret innan man skickat applikationen till 10-15 andra. Det är onekligen ett effektivt sätt att få spridning. Dock så finns det såklart en risk med det också. Man blir smått irriterad (jag blir det i alla fall) om jag installerar något, delar med mig av info om mig själv, och sedan måste spamma mina vänner med det innan jag kan få min nyfikenhet stillad. Oftast tycker jag också att applikationerna har ganska litet värde, och de flesta ignorerar jag helt.

Har man lyckats skapa en applikation som ger ett mervärde så tycker man väl oftast att det är ok i slutändan. Men, för alla andra applikationer skapas det en slags “falsk” viralitet som troligtvis inte är gynnsam på längre sikt.

Och, även om vi inte talar viralitet på samma sätt så går samma tankegångar igen i kundnöjdhet och den analoga världen. Hajpar man en produkt för mycket i reklam så kan det inte bli annat än ett bakslag på sikt.

Utfall - Förväntan = Nöjdhet (mer här)

Och, med mindre nöjda kunder —> mindre word of mouth