En klassisk självuppfyllande profetia är en så kallad “bank run”, när ett rykte om att en bank inte riktigt har allt i ordning och kanske inte har pengar att betala ut till sina långivare. Ryktet får folk att ta ut pengar, och plötsligt har banken verkligen inte tillräckligt med likvida medel att tillgå för att betala långivarna. Samma sak är det lite med en lågkonjunktur.

Brains on Fire inleder med samma sak när de frågar sig: Are Brand Ambassador Movements Recession Proof?

Ett urklipp:

Historically, when a recession DOES, in fact, happen, what’s the first budget to get cut within companies? That’s right, the marketing and advertising budgets. It never fails. But what about those programs a handful of companies put into place that engages and empowers their customers to own the message and ultimately own the brand? What happens when there’s no money or at least a budget that gets cut? Well, built from the beginning with sustainability as a focus, they can not only survive, but thrive.

We’ve watched, first-hand, a program that went from over a half-million dollars in spending shrink to $50,000. And what happened in the tiny budget years? The activity and numbers actually GREW. Why? Because the people owned it. They had the tools and methods (and invented the tools) to keep on going. But more importantly, they had the desire and the sense of ownership to keep on going.

Det kopplar ganska fint till det jag spekulerat i tidigare i Tankar kring evangelism.

.. kan det vara så att konsumenter kanske uppfattar företag, och står upp för dem, i relation till hur mycket marknadsföring de har råd med/gör? T ex, ett företag som är bra, men ändå inte annonserar eller syns mycket anses därför “förtjäna” mer evangelism, mer hjälp på vägen? Och motsatt, ett företag som är helt ok, men också översvämmar marknaden med marknadsföring “förtjänar” inte samma omtanke? Det behöver liksom inte den extra skjutsen?!

Alltså, i sämre tider, när företaget inte riktigt har råd att annonsera, eller för den delen bidra lika mycket till sin community av kunder, så ger det tidigare arbetet den riktiga pay-offen. De riktigt lojala kunderna tar själva på sig att upprätthålla det som skapats, och bidrar själva med vad som behövs.

Jag är beredd att hålla med Brains on Fire. Och vi brukar faktiskt också ofta se det i verkligheten för företag som lyckas skapa riktiga “ambassadörer” för sig. Under flygkrisen efter 11 september är det extremt få amerikanska flygbolag som inte gått med förlust. Undantagen är t ex Southwest och JetBlue vad jag vet. Båda har väldigt lojala kunder, kanske inte lika mycket för att bolagen satsat marknadsföringspengar på dem, eller byggt upp starka communities, men för att de konstant kämpat för att skapa en så bra upplevelse för kunden som möjligt. Sådant skapar lojalitet. Och med lojalitet behöver man inte spendera lika mycket pengar på marknadsföring.

Det kanske börjar bli lite sent att påbörja arbetet nu, om man skall hinna innan den (troliga) lågkonjunkturen är över oss, men, som Seth säger:

… so many people missed out. Why? Because it’s always possible to find a reason to stay put, to skip an opportunity, or to decline an offer. And yet, in retrospect, it’s hard to remember why we said no and easy to wish that we had said yes.

Vidare:

You get to make a choice. You can remake that choice every day, in fact. It’s never too late to choose optimism, to choose action, to choose excellence. The best thing is that it only takes a moment — just one second — to decide.

Before you finish this paragraph, you have the power to change everything that’s to come. And you can do that by asking yourself (and your colleagues) the one question that every organization and every individual needs to ask today: Why not be great?

Det blir bara riktigt försent om man aldrig börjar…