Fast Companys artikel - Ning’s Infinite Ambition - har fått lite buzz i bloggosfären. Bland andra har SuperAnton, Fibrer och Daytona skrivit om den. Det handlar i korthet om att bygga in viralitet i själva tjänsten. Daytona skriver t ex:

Skillnaden på en viral loop och andra virala fenomen är att om där finns en viral loop så genererar själva användandet en spridning. En viral video till exempel, sprids som en följd av att videon är rolig - inte som en direkt konsekvens av att den tas del av.

Det är denna form av viral marketing som jag tycker är allra mest intressant, och det verkar som om fler och fler investorer, i framförallt Silicon Valley, nu vill ha med viralt tänkande redan från början om de skall vara beredda att investera. Jag blir dock lite förundrad när jag läser något som:

The secret is what’s called a “viral expansion loop,” a concept little known outside of Silicon Valley (go ahead, Google it — you won’t find much).

Visst, exakt terminologi kanske inte är något som är väldigt känt, och därför kanske det inte finns mycket att googla, men fenomenet, själva idén, att bygga in viralitet i produkten är gammal - att själva användandet genererar intresse eller kanske till och med ger mer värde ju fler användare som finns.

Men, det finns de som vill skapa stora mängder användare fort - det finns de som vill ta genvägar i den virala loopen.

Jag har tidigare skrivit om ämnet i Den virala loopen och Facebook/Tagged samt i Genväg i den virala loopen.

Skall man försöka sig på att skapa genvägar i den virala loopen gäller det att man har en riktigt bra produkt/tjänst. Annars tror jag definitivt man skjuter sig i foten.