Detta kanske blir lite konstigt eftersom jag inte kan skriva de typiskt svenska bokstaverna just nu, men jag rattar (kul, kul!) det senare.

I forrgar tog jag en tonfisksandwich och en cappuccino pa en kaffebar i Rom, valdigt nara hotellet. Jag hade sovit over frukosten, sa jag var tvungen att ata nagot for att komma igang. Hursomhelst, jag tog mig fram pa knacklig italienska, blandad med spanska och portugisiska, och lyckades bestalla det jag ville ha.

Eftersom det var en delikat tonfisksandwich, och annu battre cappuccino, gick jag dit igar igen. Efter forsta steget in i kaffebaren mots jag av ett “Bongiorno” och undrar hur fasiken han hann se mig sa fort!? Han tittade namligen inte at mitt hall nar han sa det. Innan mitt tredje steg har jag fatet till min cappuccino pa disken samt ser att han letar (och hittar) precis den sandwich jag at igar. Nar jag fatt den borjar han fixa med min cappuccino.

Alltsa, jag kommer dit for andra gangen och jag behandlas redan som en stammis!! Jag har blivit sedd forsta gangen jag kom dit. Han kanner igen mig, han vet vad jag vill ha, han kanner mig. Ar inte detta vad alla kunder vill ha? Varfor ar det sa fa som lyckas bjuda pa sadan service?

Nar jag ar tillbaka i Rom nasta gang, pa fredag, gar jag tillbaka. Utan tvekan!